Fjonkan

...i mitt huvud (huvää), i min mage, och i mitt hjärta...
Vilken jävla helg de varit... minst sagt...

Allt börjde ivf med min pappa som inte kan va som normala pappor.
Pappan träffa kvinna. Pappan vill flytta till kvinna. Pappan lämnar över ansvar på barn som inte vill och orkar ta mer ansvar... Pappan rustar, Pappan slänger saker... Pappan köper ny säng...
Och för Mig var det inte mer som behövdes för att bryta ihop och få massa ångest...
Ringde  bad syrran å john sova här med mig....

Men mer skulle de komma... Med min vanliga jävla tur...
Killen jag pratat med ett längre tag och träffat några ggr... och som jag började gilla, säger att han inte vill träffas mera...
De känns som ett hårt slag i magen... Och de kommer göra ont ett tag...

Åkte upp till min andra syrra... Tänkte att de va bäst att sova där... Jag ville inte va ensam...

Fick inte någon riktig förklaring... först... Inte direkt sen heller men jag hajjar ivf vad om hänt...
Åkte till honom för att prata lite... Ibland gör man juh saker man ångrar och då önskar man inget annat än en andra chans...
Och jag tyckte han var värd en andra chans... (vart hittar man en kille som inte svarar "fel" på EN ENDA fråga man ställt??)
De kändes bra.... Efter ett tag... Då kändes de som vanligt igen...Tog en promenix och sen gick vi in och pratade...
Jag kom därifrån runt halv 4 imorse....

Halv 11 i fm så hörde han av sig igen och sa att han inte vill träffas mera...
Tänkte att, näe men okej då... Jag kan inte göra nåt mera nu..
Men samtidigt blev jag juh mera ledsen...
Känns som om jag hittde någon jättebra... Som byggde bo, för att sedan skita i det och flyga iväg...
Ja känner mig lite trasig faktiskt..... pissigt....

Känns som om jag vill gråta... Men vad hjälper det?

Fjonkan - tom