Fjonkan

... på botten.... Igår vare tufft igen... Massa som kommer i mitt huvud...
På ett sätt skönt att inte bara känna sorg längre.... men man vill juh helst inte känna något alls...
Visst känner jag sorg -varje dag. Den som inte förlorat vet inte hur det känns...
Det går inte över... Folk glömmer... Det som hände för flera år sen...folk glömmer så lätt....
Men för mig så är det som om jag är kvar i det där... Jag lever med det varje dag...

Varför kan jag inte bara få ha det bra? Varför behöva ljuga på frågan "hur äre? äre bra?"
"Jajjemen! De är så bra sååå!"  ....näe.....

Nu är det höst.
Det är därför ja känner såhär...
Jag går upp i vikt... Och mår ännu mera dåligt av de... Så då går jag upp ännu mera...
Värmen är borta....
...det är mörkt...
Och jag är Ensam...


Höll på att köra åt helvete med bilen i måndags oxå... Fick punka på ett bakdäck i en kurva...
Körde väl inte spec sakta heller antar jag....
Sladdade genom hela kurvan och stannande centimetrar från en stor tvär slänt.... En neråtslänt...
Om jag inte haft så hyffsat bra kontroll på bilen som ja hade, hade jag kört och krockat...
Chockad. Såklart.
Tankar om döden och om livet snurrade såklart i huvet....
Jag bara skakade....



Fjonkan - *tom*